En och annan stockholmare läste kanske Hannes Dellings Lill-Babs-anekdot i City i veckan? Det är en historia som jag är välbekant med, eftersom det är Marie i växelns anekdot, och det är inte omöjligt att vi hörde den samtidigt på den tiden vi var kollegor. Jag ville bara berätta det eftersom det ännu inte tycks råda konsensus om att Lill-Babs faktiskt är världens snällaste människa. Vilket ju är alldeles oerhört. (Jag menar, tänk bara på hur många män hon har varit vänlig nog att ligga med.)
Snällast. Det ser ni ju själva.
Ja, det var bara det. Lill-Babs snäll.
Osund fixering vid Lill-Babs. Osund, säger jag.
Hur var anekdoten? Vi är inte alla stockhomare.
Det finns en länk i texten till anekdoten.
Tack för det tipset, Messa! Jo det var ju två bra men också likartade exempel på hennes godhet. Men denna bloggs tilläggsexempel på hennes godhet är ju av ett annat slag. Den godheten kan ju också kallas lust eller kättja.
Lill-Babs? Verkligen, Ron? Du gillar väldigt mogna cougars, alltså? Messa, låt honom INTE närma sig Aladdin!
Varför hatar ni Lill-Babs? Hon är typ 70, ni behöver inte känna er hotade.
Jag hatar henne inte. Uppskattar henne mycket som scenartist och för hennes utstrålning. Sen är det ju också lite fascinerande med hennes ”vänlighet” mot männen. Jag tror hon är väl så mycket sexsubjekt som sexobjekt.