Få svenska skivor har så högt andrahandsvärde som det schackrutiga eposet Rasta Hunden (av och med Rasta Hunden) från 1980. Stöter du på en ägare av skivan i fråga är risken stor att han kommer att upplysa dig om att den inte är till salu. Till något pris. Och det är ju ganska anmärkningsvärt med tanke på att bandet i fråga är nästan helt okänt, och aldrig gjorde något mer efteråt.
Och obskuriteten har förstås en social dimension. Likt sättet på vilket män med svulstiga mustascher alltid hälsar på andra män med svulstiga mustascher kan förhållandet mellan två människor för alltid förändras vid ett i förbifarten frammumlat ”Jag har så många frågor, jag behöver mera droger, jag letar pengar desperat, letar pengar desperat.” För risken är ganska stor att de båda en gång i sina tonår legat nånstans och ölstinna vrölat hela texten till Mina polare.
Därför tror jag inte heller att det var en slump den där gången när jag satt på den jättehäftiga webbreklambyrån och avnjöt Metallgurans sista suck, att kollegan som smög upp bakom ryggen på mig och undrade vad det var för ett förjävla bra band jag lyssnade på senare samma sommar gifte sig med flickan som var den ursprungliga källan till min gamla Rasta Hunden-kassett.
Blandbandet – erkänn att ni aldrig trodde att det skulle bli färdigt – avslutas med skapunk från Sundsvall, framförd av fyra sundsvallska snorungar.
Här är hela bandet:
Sida A:
1. Metro – System of A Down
2. Skateboard nej – Ola & Potatisarna
3. Grievances – Daniel Johnston
4. Them Bones – Alice In Chains
5. Gammadion Seed – Skyclad
6. Harvester of Sorrow – Metallica
7. Innan Himlen faller ner – Imperiet/Balladen om Fredrik Åkare – Cornelis Vreeswijk
8. Man vänjer sig – Kjell Höglund
9. Lost weekend – Lloyd Cole & The Commotion
10. Snöbollskrieg – Sportlov
11. Mina polare – Rasta Hunden








Senaste kommentarer