Ronny, skärp dig!

Om du ska ligga med andras fruar så se åtminstone till att de är anständigt klädda!

Kärlek…

OK. Nu stänger vi för helgen.

Kanylångest

”Under vecka 46 kommer en läkare från Odenplans Naturhälsa hit och vaccinerar ALLA i personalen mot den nya influensan.” Så stod det i det fruktade mejlet som oundvikligen kom i går. Den nya influensan är alltså det officiella namnet på svininfluensan, man tog ett principbeslut på någon myndighet att använda det namnet för att förtydliga att det inte handlar om någon gammal influensa och undvika missförstånd. Att ordet alla är skrivet i versaler är ingen slump – vi är flera på redaktionen som påpekat för högsta hönset att vi mer än gärna slipper, men fått svaret att hon VILL att vi gör det. Och att jag nu tydligen är tvungen att få en spruta förbittrar mig en smula.

Faktum är att jag trodde att svininfluensan blåst förbi för länge sen. Jag har inte följt skriverierna eller ens lagt en tanke på den eftersom jag tillhör de som aldrig åker på några epidemier. Jag skrattar tropiska influensor och vinterkräksjukor i ansiktet eftersom det är min fasta övertygelse att sådant enbart drabbar såna som tvättar händerna 18 gånger om dagen, automatiskt slänger mjölk med utgånget datum samt får panikångest vid blotta tanken på en offentlig toalett. Medan vi som klarar några år av hårt studentliv och aldrig bangar lite mögligt bröd eller en soppa på det blekbruna gojset längst inne i frysen är utrustade för att möta en atomvinter utan så mycket som en förkylning.

Så det irriterar mig naturligtvis att jag mer eller mindre tvingas ta en spruta för att förhindra något som aldrig kommer att hända, och att jag genom att göra det sannolikt förhindrar någon som mycket gärna vill ha en spruta från att få det, samt bidrar till nya, jävligare och mer resistenta framtida virus. Och, om man får tro de som vaccinerade sig för den senaste influensan och blev dåliga i flera veckor, snarare öka risken att bli sjuk. Och dessutom indirekt mördar hajar. Inte ens mitt argument att jag rimligtvis inte kan smitta någon annan med influensan om alla andra vaccinerar sig funkar, eftersom jag inte är ensam på redaktionen i motståndsrörelsen. Fan.

Guldläge

Fredagen den 30 oktober kommer Football Manager 2010 ut. Till min brevlåda. Redan på torsdag reser sambon till hembygden för att stanna där hela helgen. Och jobbet har utsett samma fredag till officiell kompdag – ledigt alltså. Kalendern är fri från förpliktelser. Ingenting kan gå fel.

Bortsett från det faktum att min hovleverantör även förra året lovade att leverera spelet på fredagen för att sen leverera det nästkommande måndag. Så om jag skriver ut det värsta tänkbara scenariot här så kan det inte hända i verkligheten, eller hur? Det låter väl logiskt?

Från högkultur till lågkultur

Vi var halvvägs på väg till Nationalmuseum för att se Caspar David Friedrich, men redan vid Hötorget började Messa känna sig sliten så vi vände. Och när vi mötte upp Sexet med ”vän” började även jag känna mig sliten, vilket får mig att fundera på om detta är någon sorts straff för att vi dinerade med rödtjut från 69-kronorshyllan i går.

I stället hamnade jag i vardagsrumssoffan framför Oz (jag tycker att det är bra, och Messa uppskattar den myckna manliga nakenheten samt att spekulera i vilka av hennes kompisar som ”lätt skulle suga av” de olika karaktärerna) med en flickvän som, på grund av en kommande 80-talsfest, är sminkad som en billig prostituerad. Så kan det gå.

If you build it they will come

Messa och Sexet tjuvstartade redan i torsdags och var närmast i extas, trots att de hamnade mitt i ett potentiellt branddrama (som visade sig vara ett falsklarm) och manades att lämna premisserna. I dag var det min tur att kolla in den nya Liljeholmsgallerian och, jodå, jag gillart. Messa var lite besviken över att det inte fanns någon Lush-butik, å andra sidan kan man inte klaga över att vi äntligen fått en Subway på gångavstånd. Det lär bli en del mackor framöver. Lika mycket gillade jag inte att precis alla andra också beslutat sig att samlas på samma plats samtidigt, och att de dessutom helt tycktes sakna galleriaetikett, och således irriterade oss genom att stå framför rulltrappor och gå i zickzack och diverse andra dödssynder.

Även Ica Maxi i källaren var rena drömmen. Slut på 500-kronors matkassar på Coop nu. Ty Icas ost och korvbås är vårt nya hem. Jag är ju en stor vän av korv. Under min singeltid i Örebro gick det sällan en vecka utan Kumlakorv och pasta på menyn. Sen flyttade jag till Göteborg och insåg att det var nästan omöjligt att få tag på Kumlakorv där (eller ens få folk att förstå vad Kumlakorv är för nåt), varför mitt missbruk började styras över till chorizo och dylika kryddkorvar. Numera kan jag, om behovet blir för svårt, köpa ostkorv i Söderhallarna för 40 spänn slangen. Det är värt det, jag lovar.

Jag gillar även ost, och har länge fantiserat om olika sätt att blanda ost och korv för att på så sätt förhöja min korvupplevelse ännu mer. Jag menar, man kan ju med fördel linda bacon runt korven, så varför skulle man inte kunna göra samma sak med ost. Och så i dag knäckte flickvännen gåtan – man lindar helt enkelt osten först och sen baconet över. Så får baconet, vår gamle vän, hålla osten på plats. Så enkelt, men ändå så genialt. Det här kan komma att revolutionera min kosthållning ännu mer än min legendariska chipspizza med bea, sanna mina ord!

Däremot, det medger jag, känner jag mig ännu inte redo för en bacon och ostrulle.

Nya otäcka rön

Flickvännen och jag njöt kvalitätsöl och hade det mysigt på Southside i går kväll när hon plötsligt gjorde avslöjande, släppte bomben. Hon har en lista på tänkbara barnnamn på sin dator. Vem ÄR hon?

Och appropå läskiga avslöjanden så läser jag i bladet idag att ärkerövhålet Lothar Herbert Matthäus sägs ha erbjudit sina tjänster till Svenska Fotbollsförbundet. Fint. Vi får en självgod och mediakåt farbror vars fjärde och senaste fru är 21 år gammal (vilket jag bara nämner eftersom vissa reste mediemoraliska tveksamheter gentemot Svennis utomfotbollslliga aktiviteter – ”Loddar” torde vara Svennis gånger tre) och hans tränarstatus har allt att göra med spelarkarriären och inget med egna coachframgångar:

Rapid Wien (”mixed results” = 8 av 10 i ligan med den ena av Österrikes två historiska giganter), Partizan Belgrad (ligaseger och CL-kval, inte illa, men det var ändå Partizan – avgick sen plötsligt för att presenteras som Ungerns kapten nästa dag), Ungern (trea i VM-kvalet efter ett par storstryk mot Sverige, men Matthäus ägnade ändå mest tid åt att leta efter andra jobb), Atletico Paranaense (i sex veckor! – han smet efter att ha blivit avstängd för att ha hånat en domare – bara det en bedrift i Brasilien), Red Bull Salzburg (se där, en klubb värdig att matcha tränaren i arrogans, ändå blev det kicken rätt snart), och senast Maccabi Netanya i Israel (kicken efter ett år av dåliga resultat och stora lönechecker). En karriär som plötsligt får Jonas Thern att låta som ett lysande val. (Och det är det nog också – om 5-10 år).

Å andra sidan – efter ett decennium av grå förutsägbarhet – varför inte ett år eller två med någon som talar om sig själv i tredje person, kan konsten att reta upp hela sin omgivning, och som aldrig, aldrig, bangar för lite kontrovers?

Special friday

Sambon och jag har legat lågt ett tag så vi tänkte göra något speciellt till fredagkvällen. Vi tänkte hyra hem Kryddan Peterson. Men i stället sket vi i det och åt kinesiskt och såg Kvarteret Skatan i stället. Jag får medge att jag inte hade jättehöga förväntningar, men det var fantastiskt roligt. Trots Johan Glans kalsonger.

… och nu ett meddelande från vår sponsor

iWatch – for those who like to watch. Eller inte.

Spionera nu duktigt, barn, så tänker vi åt er sen. Tipstack till Opassande.

Vadå, jag lugnt på jobbet?

Stoppa pressarna

Någon gång efter midnatt till den 22 oktober kom den så äntligen. Den första googlingen till En Ond Plats på bajsporr. Precis som vissa förutspått.