En av fördelarna med att föra dagbok på nätet är att man får möjlighet att gluttai smyg på hur människor som egentligen inte hade för avsikt att besöka den ändå hittar dit på olika sätt. Vissa fascineras ochgör sig till och med lustiga över dylikt, men själv blir jag glad. Eftersom det ger upphov till så mycket nostalgi. Och än så länge ser jag inga tecken som tyder på att intresset för att vara naken i Örebro skulle minska.
För en en ansenlig tidsrymd sedan deltog jag till följd av IT-döden mot min vilja i en, av AMS organiserad, jobbaktivitet. Ni vet en sån där som går ut på att göra någon annans skitjobb men utan att få lön för det. Jobbet gick mestadels ut på att såga och slipa ekmöbler för kommunens räkning, tillräckligt stora och tunga för att det inte skulle håga någon att slänga dem i Hjälmaren, alternativt Svartån. Slipandet, det lärde jag mig fort, är en sysselsättning som ofelbart leder till nervskador i armar och händer efter några år. Under sommarhalvåret kunde det också innebära för ett fåtal lyckliga att åka runt i länet och sätta upp gärdesgårdar, samt dricka kaffe hos beställarna av dessa gärdesgårdar, men annars var glädjeämnena få för någon (och denna någon var alltså jag) med tårna mitt i handen.
Det var för övrigt den hopplösa känslan av att sakta dö inombords på det stället som fick mig att skola om mig till journalist. Ja, det var minsann ännu värre än min tid som lagerarbetare på Systembolagets centrallager, för att ge lite perspektiv. Bland mina olycksbröder på kommunens trälager fanns en märklig man i Roy Orbison-frisyr, och, även om det kanske inte kändes så just då, han var en av anledningarna till att jag härdade ut. Ty det var Ingvar Pettersson, konspirationsteoretiker. Var dagen lite för mycket att hantera så kunde man alltid leta upp Ingvar och kallprata lite om vilka makter som för tillfället konspirerade om medborgarnas tillvaro. För Ingvar hade det alltid lite värre – världen var ju ute efter honom och det låter inte så kul. På den tiden var Ingvar mycket intresserad av ordenssällskap, men han har under åren även grottat ner sig i underjordiska civilisationer och radarövervakning.
Och i går har alltså någon googlat sig hit med sökfrasen konspiration + örebro + ” ingvar pettersson”. Jag kan bara hoppas att detta betyder att Ingvar fortfarande håller glest besökta föredrag om ljusskygga verksamheter i källarlokaler i norra Örebro. Må våra vägar korsas än en gång och må hans entusiasm aldrig falna.
Senaste kommentarer